AIK, AIK, AIKÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ

8:38, fredag morgon. Jag är inte riktigt så bakis jag trodde att jag skulle behöva vara idag, men jag känner faktiskt ingenting. Gårdagskvällen utgjordes av en synnerligen trevlig middag med synnerligen trevliga typer, och sådant får man ju aldrig tillräckligt av.

Nåväl. AIK. Så jävla gött. Blir det guld nu, så, ja, så blir det guld. Och det är makalöst.

Ohly och fingret

Är det någon mer än Marie Söderqvist Tralalalalalau som orkar uppröras över att Ohly gav henne fingret i gårdagens TV-morgon? Att verbalt håna, förakta och nedvärdera, det går an. Men så fort någon med kroppsspråk visar sitt missnöje med någon människas resonemang blir det ett himla liv. Då sätter den ärkekonservativa Tralalalalau igång med skällsord som "kommunist-sälle" och "ouppfostrad".

Missförstå inte: jag är inget Ohly-fan. Tvärtom driver jag linjen att Ohly, genom sin retorik som tidig partiledare, sabbade ohyggligt mycket för vänstern. Sannolikt har hans falang med honom själv och bl a Kalle Larsson i spetsen drivit ut många centrala element ur partiet (Lönnroth, Bäckström, Schyman, Svensson-Smith + otaliga lokalavdelningar), och skrämt bort ännu fler väljare. Sannolikt är det så att vänstern, med en Jonas Sjöstedt eller en Johan Lönnroth vid rodret, hade kunnat undvika ett regeringsskifte och kunnat etablera sig som ett såssealternativ till såssarna. Men nu, istället, denna vänstervridning (åtminstone i retoriken). Och vips ser vi Fi dyka upp (som nog inte hade dykt upp om V hade handskats med Gudrun på rätt sätt), och vips ser vi lokalavdelningar bryta sig loss och kandidera med lokala listor.

Men att ge ett finger till fru Tralalalalalu har inget med ouppfostran att göra. Det har med frustration att göra, att ständigt och jämt få höra lögner och snedvridningar av hans egna uppfattningar. Ohly har försökt förklara att han föraktar de kommunistiska regimer som hittils funnits, och har försökt förklara sitt eget socialistiska alternativ, att så en osnuten högerextrem och ärkekonservativ brutta sitter på en trumpinne i direktsändning och skändar hans politiska gärning återigen, ja, då är det fan ursäktat att ge henne ett finger. Det är fan alldeles för lite sådant i politiken (eller, vad säger jag, var ska man egentligen dra gränsen? Perssons hånleenden i debatter, Reinfeldts kroppsspråk i dito... grader på samma skala...).

Och jag måste erkänna att jag en och annan gång gett henne ett finger när hon har varit med på teve. Det är skillnad på korkad högerargumentation och väldigt intelligent och insatt liberal dito (läs exempelvis Johan Nordberg).

Jag tycker att det är synd att Ohly har bett om ursäkt.

Valnatten

Egentligen borde man väl spilla lite av sin dyrbara tid på att konstatera allt det remarkabla som hände i går kväll. Regeringsskifte i ekonomisk medvind, moderaternas historiska framryckning, Alliansens unika samarbetskonstellation, sossarnas värdelösa valresultat etc, etc.

Men jag orkar inte. Vi har fått en ny ledning i företaget Sverige. Jaha. Kul. Låt dem testa fyra år. Två hypoteser kan jag kasta fram med en gång: (1) om 9 månader är det hönsgård; partierna har svårt att enas, och alla underliggande konflikter träder fram i bjärt dager - ni vet, det är lätt att vara enig när man har en gemensam fiende (såssarna) och ett gemensamt mål (maktövertagande)...; (2) det välfungerande samarbetet ger blodad tand och partierna tillsätter arbetsgrupper för att diskutera sammanslagningar till ett enda borgerligt parti.

Och Göran lägger av. Väntat. Wallström eller Bodström bör ta över. Allt annat (läs: Nuder eller Paggan, typ) blir en katastrof.

Det jag däremot orkar kommentera är detta: Sverigedemokraterna kom in i 68 kommuner och ser ut att erövra uppemot 190 mandat. Jämför detta med 2002 års "succéval" (som det beskrevs lite varstans, 49 mandat i 29 kommuner).

OK, jag orkar inte gå in på demokratiteori och sådant, men låt oss bara konstatera att demokrati kan ses som en process. Då är det beslutsproceduren som står i centrum, att demokrati bara är ett antal institutioner för att sålla fram ledare, och vill folket ha en viss typ av representation, låt dem ha det.

Så långt, allt fint. Men jag undrar om alla dessa människor som röstat på SD (var femte väljare i Landskrona) verkligen är så fruktansvärt insatta i vad det här är för typ av parti. "Oh, de verkar ju vara fina pojkar, med slips och allt, och de vill ju bara att vi svenskar som har det svårt ska få gå före invandrarna, det är väl inte så konstigt?". Jo, det är en jävla massa konstigt med det här partiet:

• För mindre än tio år sedan hade man med en punkt i partiprogrammet som gick ut på att alla invandrare som kommit hit efter 1970 skulle skickas tillbaka. Vissa uttalanden antyder att man inte helt backat från den positionen, men det är borta ur partiprogrammet.
• För mindre än tio år sedan hade man ännu ej aktivt tagit avstånd från nazismen. Det var först 2000, och då mkt pressad, som dåvarande partiledare Mikael Jansson, halvt-om-halvt tog avstånd.
• För mindre än tio år sedan sprang man runt och hotade medlemmar med basebollträn när man misstänkte att de misshushöll med partiets ekonomiska resurser.

Det, gott folk, är vad (jag vet inte exakt) ca 250 000 - 300 000 av er har röstat in i fullmäktige i 68 kommuner. Mindre än tio år sedan. Fundera på det. Det är ingenting. Det är efter fotbolls-VM 1994. Det är mindre än den tid Göran Persson har suttit vid makten. Det, gott folk, är fan inte bra. Jag menar att vi delvis måste skylla detta på de etablerade partierna och hur värdelösa de är på att ta debatten med Sverigedemokraterna och punktera deras ihåliga retorik.

Partiledardebatten vol 2

Bara några korta kommentarer till partiledardebatten i går, torsdag:

1. Såssarna borde gjort sig av med Göran för länge sedan. I den här valrörelsen är han enbart en belastning för partiet. Han är trött. Han underskattar motståndet och har misskalkylerat (a) vilka det är de egentligen lockar och (b) varför deras nya väljare attraheras av ett alternativ till såssarna. Det är förstås en klassisk push-pull historia: man sticker från vänsterblocket för att man är less på utvecklingen där, och de medelklassväljare som försvinner till borgarna är INTE trötta på välfärdsstaten, utan är bara intresserade av ett politiskt alternativ som tar itu med SLÖSERIET av skattepengar (var det inte socialdemokratiske socialminister-legenden Möller som sa att "varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från de fattiga.") Jag är övertygad om att många av moderaternas nya väljare (och de är fan många jämfört med förra valet...), går direkt från såssarna till moderaterna. OK, jag är inte göteborgs-statsvetare/expert på väljarbeteenden, men jag har tillräckligt många i min bekantskapskrets som resonerar ungefär såhär:

• "I förra valet röstade jag på såssarna eller vänstern."
• "Något har hänt med både såssarna och vänstern. Såssarna har blivit ännu mer maktfullkomliga och fartblinda; såssarna reflekterar inte över frågor som rör bidragsberoende och bidragsfusk exempelvis; vänstern har fullkomligt bytt spår, från ett vettigt feministiskt, miljöorienterat, demokratiskt-socialistiskt alternativ, till en lite mer hardcore-röd sekt."
• "I grund och botten är jag en kramare av välfärdsstaten, men jag inser att strukturomvandlingar som följd av globalisering, demografiska förändringar som gör att antalet pensionärer ökar dramatiskt etc. sätter vårt välfärdssystem under press och kräver att det reformeras."
• "Eftersom jag vill markera för såssarna att de inte kan fortsätta ha Göran som partiledare, markera att de måste börja ta frågor om bidragssystemet på allvar, eftersom jag inte kan tänka mig rösta på Ohly, och eftersom Peter Eriksson/Yvonne Ruwaida-hatthyllorna i mp gör att kraften hos Wetterstrand och Fridolin fullkomligt desarmeras, tvingas jag titta på de borgerliga alternativen."
• "Eftersom man inte kan rösta på Hägglunds kristna alternativ; eftersom Leijonborg ser ut som en cirkusartist, representerar ett parti som tycker sig vara liiite smartare än alla andra, och eftersom en röst på centern är en röst på Maud... får det bli moderaterna."

2. Jag tycker att Reinfeldts et als argument, som de bombade på tjugo-trettio gånger igår, om att "vi har ett sammanhållet alternativ, väljarna vet vad vi har och vi är eniga - vad har ni?" är värdelöst. Alltså, det är ful retorik från mig nu, men ponera att nationalsocialistisk front, nationaldemokraterna och sverigedemokraterna gick fram med ett enat valmanifest, och sen skrev en debattartikel riktat till vänsteralternativen och skrev "vi har ett sammanhållet alternativ, väljarna vet vad vi har och vi är eniga - vad har ni?". Min poäng är: det är ju inget egenvärde i att vara enig. Det är ju substansen i politiken som är det viktiga. Så varför i helvete ska man pumpa fram det budskapet hela tiden? Och om det budskapet är så fruktansvärt centralt - get a room! Start a club! Bilda ett stort, fett och enat borgerligt parti! Inte det? Skulle motsättningarna i lokalavdelningarna bli för stora? Skulle det bli lite för mycket hönsgård när man ska prioritera mellan olika listor, olika personer, ge olika fringis-tjänster till olika kompisar när man ska tillsätta tjänstemän? Sannolikt. Hur överens de borgerliga partierna än skulle klara av att bli i precis alla sakfrågor, så finns det stora institutionella hinder för en sammanslagning. Ett enat borgerligt parti ser vi inte förrän till valet 2014. Så det så.

Partiledardebatten

Vi har haft ett rövhål som statsminister väldigt länge nu. Att han är ett stort rövhål, visade sig med all önskvärd tydlighet ikväll:

• Hans retoriska specialknep, statsministern som säger "jag varnar för att...", påminner om maffiabossen som hotar sina politiska motståndare. Även väcka tvivel hos den väljare som faktiskt håller med hans politiska motståndare, ja, rent av väcka rädsla. Den store tjocke buffeln, statsministern, chefen, varnar oss. Ett rövhål som inte låter oss tänka själva.
• Hans andra retoriska specialknep, tjata om den politiske motståndarens efternamn. Kanske att det var ett hett knep för 10 år sedan, när böcker som "10 steg till att vinna en debatt", var heta. Idag: tjatigt, jobbigt, korkat.
• Hans jävla vidriga sätt att arrogant avbryta Reinfeld, att avbryta utfrågaren, att slänga in en "under his breath"-kommentar ("det har ni ändrat nu ja..."; "ja, efter att ha anpassat er till oss ja"). Att bara vidrigt hela tiden ta plats, le överlägset, bete sig överlägset, bara rent allmänt vara ett stort jävla rövhål.

Jag hoppas verkligen att ingen, ingen, ingen går på det här en gång till. Demagogen, antidemokraten, den här vidriga jävla typen måste ÅKA nu. Jag har fan bestämt mig. Jag funderade uppriktigt sagt på att ge honom min röst - MEN INTE EN JÄVLA CHANS.

Valvakan 2006

Det är svårt det här valet. Jag satt och tittade lite på såssarnas olika förslag för att driva folkhemmet Sverige mot framtiden.

• Inga ambitioner om att sänka arbetsgivaravgifter (göra det lättare för företag att anställa),
• Inga synliga åtgärder för att underlätta för entreprenörer att starta nya företag,
  
• Ingen tydlig ambition att göra arbetslösheten och bidragsberoendet liiite mindre attraktivt (trots att forskning visar att människor faktiskt söker sig till arbetsmarknaden om de verkligen, verkligen tvingas till det).

OK, jag är varken ekonom eller expert på någonting. Men ta en kort titt på det här diagrammet:

http://berghsbetraktelser.squarespace.com/blogg/2006/9/8/hur-mnga-str-utanfr.html

Det är alltså ungefär 1 miljon vuxna svenskar som går på någon slags finansiering som kommer från någon annans produktion än den egna: socialbidrag, a-kassa, åtgärdsprogram, förtidspension, sjukskriven.

OK. Jag vill inte drunkna i cynism, men jag tror inte att ALLT socialbidragstagande, a-kassetagande och springande på åtgärdsprogram är nödvändig: flera av dem som fångar i dessa staplar SKULLE kunna vara ute på arbetsmarknaden och BIDRA med skattepengar och produktion OM det vore lite mindre gynnsamt att INTE ha jobb och lite enklare för arbetsgivare att anställa. Dessutom tror jag att det finns ett visst utbrett fusk rörande ersättningarna från försäkringskassan (varför skulle annars FK satsa stenhårt på att anställa en massa folk för att avslöja fusk).

Nu tar ni mig för ett högerspöke, jag vet det. Men det är jag inte. Jag tror inte man behöver vara höger för att göra den här analysen; man behöver bara titta på siffrorna, gå igenom forskningen, köra lite skön deduktiv logik. Och jag tror verkligen inte att såssarna skulle behöva skämmas för att skruva lite grand på bultarna från lite olika håll (jobbigare att stå utan jobb, vara utan bidrag + lättare att anställa, lättare att starta företag). Det är inget högerprogram, det handlar snarare om detta grundläggande - ATT ALLA SKA HA RÄTT ATT JOBBA, och att ALLA HAR EN SKYLDIGHET att jobba för att bidra till den gemensamma välfärden.

Och var kommer valvakan in i det hela? Jo. Jag kan nämligen inte bestämma mig för om jag vill att såssarna ska förlora eller inte. Jag tror verkligen att Sverige skulle må bra av den politik som beskrevs ovan, och som representeras av Alliansen. Samtidigt: jag tycker att Maud verkar helgalen. Jag ogillar Kristdemokraterna kraftigt pga. just kopplingen till... kristendomen. Och Leijonborg har jag - som läsare av denna blogg förstår - inget till övers för, och jag tycker inte heller att Fp, som varit så otroligt satans jävla dumma i huvudet med det här kvasi-spioneriet, är värda att få styra landet. Då ser jag fan hellre att Reinfeldt får 51% av rösterna. Men det lyckas de ju inte med...

Så, min fästmö kommer att heja på Alliansen, och jag kommer att se valvakan mest som en match mellan Liechtenstein och San Marino. Det kommer att bli kasst hur det än blir, och jag har ingen särskild preferens över valutgången. Förlorar såssarna, vinner ju Maud, Kd och Leijonkungen. Förlorar Maud, Kd och Leijonkungen, vinner ju såssarna. Lose-lose situation.

AIK

Bänkade mig framför tv 4 med (1) ungefär 10 sötmandlar och (2) ungefär 8 jordnötter. Till detta, Hemköps fenomenala Kaktus & päron-saft. Och vad föranledde detta fest-snacks? Jo, den allsvenska seriefinalen mellan Elfsborg och AIK.

Det var dock näppeligen en fröjd för ögat. Bollinnehavet var väl 60 - 40 till de kycklinggulas favör, och den mesta av tiden tillbringades på AIK:s planhalva. Flera tunga skott, men Örlund var säkerheten själv (landslagskandidat redan nästa år, om det här håller i sig). Samtidigt var det en fröjd att skåda hur Nicklas Carlsson lekte frimärke på Anders "Taco"/"Snitch" Svensson så att denne nästan började lipa.

Andra halvlek var något mer underhållande, men inte mycket. Två utvisningar, två mål. AIK:s kvitteringsbalja klart offside. Inte särskilt rättvist, inte särskilt snyggt, men det skiter jag i. Vi leder allsvenskan, och IN YOUR FACE alla självutnämnda experter som trodde vi skulle få slita för allsvensk existens.

Annars: förvånansvärt trist helg so far: Inga sköna politiska utspel, och bara lite tafatta kommentarer till partiledardebatten på P1. Jag hörde inte showen själv, men Aftonbladet utropade Persson som tok-klar segrare, och Expressen kallade den för oavgjord. Helgens absoluta politiska bottennapp var ändå medieforskaren Joakim Nilsson, som hade en halvt-om-halvt obegriplig drapa om att politiska skandaler befrämjar demokratin. Nilsson har en något märkligt hemsnickrad demokratisyn, saknar tydlig logik i framställningen och får alltså rejält med istid på Sveriges mest inflytelserika debattfora. Sannolikt hänger det samman med att herr Nilsson har lyckats slicka hela den politiska journalistkåren medhårs längs rövhåret med en bok som sannolikt är någon slags licentiatavhandling som i sina resultat befriar journalister från ansvar för så kallad "drevjournalistik". Så han har väl en direktlänk till debattsidorna på något sätt. Och jag är inte övertygad om att det är helt OK, uppriktigt sagt.

Lejonkungen!

Alltså, vad är det med folk? Jag satt (visserligen med en i vänsterfoten och en innanför västen) och såg Lejonkungen frågas ut av SVT-folket. Uppriktigt sagt så småfnissade jag mig igenom utfrågningen, för vad fan...

• ... man kan inte anklaga honom för att vara verbal, han låter snarare lite... ja, inte efterbliven direkt, men det är mycket "ehhhh, ahhhhm, ehhhh" som små ifyllnadsljud mellan de långsamma utläggningarna.
• ... man kan inte anklaga honom för att vara supersmart och säga supersmarta saker ("alltså, om det skulle finnas en al quida-medlemmar - ehhhhhhh - här i Sverige som planerade - ehhhhhhhh - ett bombdåd - ehhhhhhhhh - då skulle jag tycka att det vore jättebra om de avslyssnades och avslöjades innan de hann spränga", typ, inte exakt så sa han, men typ).
• ... och vad fan är det med de där ögonbrynen? Det kanske är de som gör att han är så uppskattad.

För face it, gott folk, han fick överlag femmor både bland Expressens och Aftonblades läsare. Och detta förvånar mig enormt mycket. Vad sysslar folk med? Eller, det kanske inte är folk i allmänhet. Folkpartister har ju visat sig vara flinka vid datorn innan, de kanske har manipulerat nuffrorna... Nej, såklart inte. Det är ju folket som gillar Lejonkungen. For some bizarre reason. Men jag, jag ska inte ge mig på att förstå folket. Jag gillade ju förfan Mjos. Och Mjos, det tog de bort från marknaden efter typ en månad.

Fotboll och politik

Det viktigaste först. Jag har inte trean, så jag slapp se skiten igår. Jag orkar inte ens gå in på hur patetiskt det är att inte kunna avgöra en match mot ett land som har färre invånare än får plats på Ullevi. Jag orkar inte ens gå in på trött jag är på Lagerbäck och Roland. Jag orkar inte skriva en rad om att det inte hade ett smack att göra med att Zlatan och Mellberg var borta, utan att det bara beror på att Lagerbäck inte förmår plocka det göttaste ur manskapet längre. För mycket vatten har runnit under bron, respekten för Lagerbäck bland gubbarna finns inte längre och han förmår inte entusiasmera någon.

In med Totte Nilsson och Thern.

Det jag istället vill skriva lite mer om är Islands förlust mot Danmark. Danskarna var naturligtvis överlägsna, men första målet var offside, och Gudjohnsen sumpade två frilägen. Det fanns en liiiten chans till att plocka poäng från de gamla kolonisatörerna, men det gick på röven.

Vilket tar oss till politikavsnittet: jag tror, helt ärligt, att dataintrångs-skandalen inte påverkar borgerligheten som helhet. Rörelsen kommer att ske inom blocket: folkpartisterna blir centerpartister eller moderater. Eller så blankar/avstår. Det är min fasta övertygelse efter att Reinfeld fullkomligt käkade upp GP igår. GP såg ut som ett hologram från förra valrörelsen, rapande samma jävla saker: fördomar om borgerlig politik, utan att reagera över att framför honom står en Reinfeld med MVG i karisma och MVG+ i att få moderaterna att framstå som ett liiite borgerligare såssar. GP har inte gjort sin hemläxa, och det kommer att straffa sig under resten av valrörelsen. Såssarna skulle ha satsat på Margot för sisådär 2 år sedan. GP är slut.

Mediabruset

Det är riktig medie-bonanza dessa dagar:

• Krokodiljägaren är död. Jag bryr mig inte.
• Folkpartist går på porrklubb, hotar med att han har en pistol i fickan när han ska avvisas från krogen. Jag skrattar så magen gör ont.
  
• Zlatan, Mellberg och le Chip blir hemskickade från landslagssamlingen. Förvirringen inför Lagerbäck når rena Twin Peaks-nivåer (2:a säsongen, när det spårat ur helt).
  
• Folkpartiet spionerar på såssarna, och gud vet hur högt upp det här mini-watergate sträcker sig. Det här är det roligaste som hänt en svensk valrörelse sen Palmen inte hade en jannebanan om vad en liter mjölk kostade.
• Peter Eriksson var mer en lovligt väck i gårdagens utfrågning. Jag fattar uppriktigt sagt hur miljöpartiets valstrateger fungerar. Jag menar, den beslutskalkylen:
  
• "Vi har en sävlig norrlänning i 50 årsåldern med ovårdat skägg, butter uppsyn och lite rörig världsbild, och vi har en vacker ung tjej med glödande blick, lite glimt i ögat och som dessutom pratar tydligt och är inte allt för flummig för att vara miljöpartist. Hmmm. Vi skickar fram den förstnämnda".
  

Förklaringen är väl att miljöpartiet inte har några valstrateger. Det är inte miljövänligt.

Nu måste alla upptäcka Tarkio. Ett mycket bra band från mitten av 1990-talet som dog, och återuppstod under namnet Decemberists. Decemberists blev större, men är inte i närheten av att vara lika bra.

Goddam!

På olika fester, över olika alkoholhaltiga grejer, har jag mer eller mindre skämtsamt drivit tesen att Lars Lagerbäcks karriär i mångt och mycket påminner om Stalins. Ni vet, killen som liksom bara finns i periferin, helt utan karisma, som på något sätt klamrar sig bredvid den karismatiske ledaren (den vaggande Söderberg/Lenin), och så, när den karismatiske ledaren kastar in handduken, står de där i kulisserna och tar över skutan.

Det hela fortsätter genom att man inför ett new-speak: sant är lögn och lögn är sant. Man ljuger, mörkar, behandlar folk på de konstigaste sätt (petningen av Östlund, behandlingen av Jocke Björkulund och Schwarre). Och så nu det här: hemskickningen av Zlatan, Chippen och Mellberg.

Lars "Stalin" Lagerbäck. Hoppas du får sparken. Jag har hållit dig om ryggen för länge nu.

För helvete...

Ok. Valrörelsen är nu officiellt skitrolig. Först negative-campaigninggrejerna från sossarna gentemot Reinfeldt (minns inte allt, men typ att han hade svart städhjälp, att hanses fassa var diktator i bostadsrättsföreningen och gudvetvad). Sen Kd-spionen i s-kvarteret. Och nu det här, de fina fina folkpartisterna som spionerar på såssarna! NU är det Ok om Esaiasson - svensk statsvetenskaps lilla läckerbit - kallar det hela för ett svenskt watergate (jag är inte säker på att jag tycker att Kd:s klavertramp kvalificerar sig dit... det är lite concept-stretching, eller vad säger du, Peter?).

Men det skitroliga med valrörelsen förlorar ju all glans när våra stora nätmedier (läs: Aftonbladet och Expressen) TOPPAR dagens nyhetsskörd med att krokodiljägaren är död. Ursäkta om jag är okänslig, men vem fan bryr sig? Vi kan väl kolla på repriser av hans grejer, han har ju inspelat material i överflöd, den människan. Det är jättesorgligt för hans familj att han är borta, och säkert för hans tevebolag och många andra, men låt det för guds skull inte få kasta skuggor på rapporteringen av valrörelsen.

Lettland - Sverige

Är mitt minne dåligt? Eller har det alltid varit en sådan här jävla cirkus runt landslaget? Det framstår som så överdrivet alltsammans. Foton på Ljungberg, Zlatan och Chippen när de försöker chilla på stan. Krönikörer som vässar pennor, knivar och andra vässbara föremål att sticka lämplig landslagsrepresentant i ryggen med.

Värst av alla är Robert Laul. Han är så äcklig. Han har någon sorts personlig vendetta mot Zlatan, vars enda förklaring verkar vara att Zlatan ogillar honom. Och det verkar faktiskt inte vara direkt svårt att ogilla Laul.

Och så det här med Zlatan-intervjun och SVT. Varför skickar de fram den där lilla tomten igen? Varför ställer han den fråga han VET att Zlatan kommer att bli sur över? Varför reagerar SVT som de gör, och blir alldeles uppbragta över Zlatans beteende? Vad fan. Det är som om jag skulle slänga i mig en tallrik bruna bönor, spetsad med fem msk laxermedel, låsa fast mig vid en bänk på Norrmalmstorg och sen bli helt överraskad och indignerad över att jag faktiskt sket på mig.

Varför skärper folk bara inte till sig?