onsdag, mars 07, 2007

Skolpolitik revisited

Vad är det här för jävla snömos? Slutklämmen, som levereras av Metta Fjelkner och Wanja Lundby-Wedin, är att "vi uppmanar regeringen att söka en bred majoritet för reform av gymnasieutbildningen. Målet måste vara att 100 procent av eleverna ska lyckas ta sig igenom och klara målen för gymnasieskolan", samt att "vår gemensamma ambition är att det inte ska finnas några onödigt höga trösklar in i högskolan".

Jag undrar egentligen vad summan av kardemumman av de små axplock ur debattartikeln blir i konkret implementerad politik. Alltså, varför MÅSTE 100 procent av eleverna ta sig igenom? Luktar detta inte lite... hmmm... fräsch statssocialism? För mig är det en fråga om individuell frihet kompletterad med en rejäl gnutta realism. För det första: alla MÅSTE inte ta sig igenom, det är faktiskt ganska mycket upp till var och en när, hur och varför man genomgår en utbildning. Det kan finnas mängder av omständigheter till att en elev inte vill gå gymnasiet och/eller inte gå ut detsamma (andra livsprojekt som inte rör just utbildning). För det andra: som kännare av ett förhållandevis stort antal ungdomar (japp, har syskon med ett gäng tonårsbarn) är det väldigt tydligt att det rent operativt blir svårt att framtvinga en reform där 100 procent av eleverna måste ta sig igenom utan att tumma på utbildningens kvalitet...

Och apropå utbildnigens kvalitet, vad sjutton menas med att inte ha "onödigt höga trösklar" in i högskolan? Vad är en onödigt hög tröskel? Att vi högskolelärare faktiskt ÖNSKAR ha en viss miniminivå på det material vi får in att arbeta med varje år (dvs. rimliga kunskaper i t ex svenska och samhällskunskap)? Att vi faktiskt vill premiera flit, noggrannhet och engagemang i antagningen till högskolan, så att konkurrensen mellan eleverna faktiskt sporrar dem till att bättre ta till sig undervisningen.

Jag tycker uppriktigt sagt att det är riktigt, riktigt märkligt att dessa människor ibland inte tänker längre än vad näsan räcker fram till, dvs. PR för en märklig liten utredningsrapport (som säkert är välgjord och stämmer till punkt och pricka med alla deskriptiva data) där policyslutsatserna är way utanför bollplanen.

2 kommentarer:

Monika Ringborg sa...

Skriver på samma ämne... Ville trackbacka till din blogg, men hittar ingen möjlighet. Jag skriver en kommentar här och hoppas du vill ta del av mina tankar kring artikeln.

Tom sa...

Det blir ju väldigt billigt å andra sidan: högskoleverket kan helt enkelt tillhandahålla en hemsida med ett halvdussin utbildningsbevis (av olika valörer) där du fyller i ditt namn eller, i förekommande fall, bomärke.