Globaliseringsdebatten

Ok, varning. Det här är ett rätt så långt inlägg, och jag garanterar inte riktigt att det är sammanhängande. Det handlar om globaliseringsdebatten och de konsekvenser frihandeln har för världens samhällen. Min utgångspunkt här är en litteratur som jag en gång fick anledning att gräva ned mig i, och som jag lite granna kom att gilla på grund av de känslomässiga apellerna. Det handlar om vänsterdebattörer som typ Zygmunt Baumann, Pierre Bourdieu, Viviane Forrester, David C Kortens och typ Johan Ehrenberg, och vilka alltid målat fan på väggen och sagt något i stil med att "globaliseringen gör allt värre, underminerar välfärdsstaterna och allt nu går minsann allt röven".

Jag har delvis förförts av argumentationen, och nickar förstående åt stora delar de normativa utgångspunkterna (att demokrati förutsätter socialt medborgarskap). Under en period för något år sedan drabbades jag dock av en insikt: upplysningsidealen skulle genomsyra mitt förhållande till forskning, och därför började jag intressera mig för vad den empiriska forskningen sa om dessa skeptikers premisser. Och då fann jag rätt snabbt att mainstream-ekonomer presenterar två rätt så robusta påståenden: (1) nä, välfärdsstaten är inte riktigt så fruktansvärt döende som dysterkvistarna påstår. För den som är intresserade av referenserna, kan man i en forskarrapport läsa följande:

At first glance, these challenges [bl a globaliseringen] do not seem to have affected the Swedish welfare state. This is true when studying quantitative aggregates such as tax or expenditure shares of GDP, as recently shown by for example Castles (2004). The generally held view is in fact that welfare states are remarkably resilient (cf. Starke 2006; van Kersbergen 2002; Kuhnle 2000). Also, research relating to different welfare state categories has shown that Sweden still remains a ‘social democratic’ or ‘universal’ welfare state (cf. Bergh 2004; Lindbom 2001; Kvist 1999).

(2) "Men ok", säger vänsterdebattörerna, "säg att det där råkar vara rätt, då är det väl så att vi rika har det bra och att de fattigare blir fattigare som följd av globaliseringen!" Men icke. Visserligen finns en pågående debatt om detta, men tittar man på den empiriska forskningen om förändringar inom tredje världen länder som följd av ökad frihandel - som t ex Johan Norberg (förövrigt INTE den jävul som vänsterdebattörer gärna utmålar honom som, utan en seriös skribent) gjort - upptäcker man att det finns rätt starkt empiriskt stöd för att alla världens stater fårtt det bättre, materiellt sett.

Och denna förbättring gäller faktiskt inte bara materiellt. En av de svenska studier på temat (Johansson 2001) har nått slutsatsen att globaliseringen gynnar demokratin – sett till hela världen. Han skriver: ”Givet utgångspunkterna kan vi dra slutsatsen att ett land i ett mer globaliserat tillstånd samtidigt också har en högre grad av demokrati. Utöver detta har vi visat att en ökande socioekonomisk utvecklingsnivå i kombination med ett mer globaliserat tillstånd skapar än bättre förutsättningar för framväxten av demokratiska institutioner och värderingar. Globaliseringsindexet, definierat genom de fem indikatorerna, bidrar alltså till vår förståelse för vad som gynnar framväxten av ett mer demokratiskt styrelseskick, d v s: Ju mer sammanflätat ett land är med den globala omgivningen, ju bättre förutsättningar har folkstyret” [dock är det en mkt besvärlig kausalitetsfråga här som jag inte orkar kommentera, men det får gärna någon av er smarta bloggläsare utröna]. Det är helt enkelt så att det är långt fler demokratiska stater i världen i dag jämfört med för femton-tjugo år sedan. Denna utveckling torde ge grupper – som förr var marginaliserade – bättre politiska och ekonomiska möjligheter.

Så långt, allt väl. Tror jag. Men som alltid med fosskning spretar grejerna åt lite olika håll, och man ska inte alltid låta sig förledas av snygga regressioner och god retorik. Eftersom det här ligger långt utanför mitt normala intresseområde, är jag ju bara en lekman i branschen och får förlita mig till andra kloka personers utsagor. Och nu börjar flera av de typer jag tidigare hyst tilltro till ifrågasätta de positiva tolkningarna av globaliserings/frihandelsprocesserna. Bland annat skriver den mycket smarte (och intellektuellt hederlige, uppfattar jag det som) nationalekonomen Dani Rodrik följande på sin blogg (läs den förresten, den är bra)

[I]n fact there is nothing in the economic case for free trade to suggest that all or most of the individuals in the economy will be better off with free trade. ... And even with respect to the aggregate gains from trade, the economist's case hinges on a large number of auxiliary assumptions. These may well be violated in the real world. I would bet my dollar on the common person having an instinctive understanding of these imperfections before I would trust a Chicago or GMU economist's priors on it.

Sen läste jag den den här bloggposten av Jim Johnson (och referensen till Chris Hayes på slutet) där poängen är i stort sett att vi nog inte ska vara så förbannat säkra på att de sämst ställda gynnas av globalisering/frihandel. Jim citerar en ny översiktsartikel av Pinelopi Koujianou Goldberg and Nina Pavcnik (2007), betitlad “Distributional Effects of Globalization in Developing Countries”:

The substantial amount of evidence we reviewed in this article suggests a contemporaneous increase in globalization and inequality in most developing countries. However, establishing a causal link between these two trends has proven more challenging. Despite the ambiguities involved in identifying the relationship between openness and distributional changes, it seems fair to say that the evidence has provided little support for the conventional wisdom that trade openness in developing countries would favor the less fortunate (at least in relative terms).

Slutligen fann jag den här artikeln, "Globalization and the dismantling of welfare states in less-developed countries", som gav mig ytterligare anledning att bli lite tveksam inför halleljuhahyllningar av allt som rör globalisering/frihandel:

Is the welfare state withering away, or will it survive current globalization trends? Recent literature framing this academic debate has extolled the resilience of this institution, despite the pressures of international market integration. These studies have reversed doomsday scenarios from the 1980s and 1990s that contemplated the ultimate demise of the welfare state. Yet trends in welfare spending in developed and developing countries have diverged. During the past quarter century, globalization penetrated both groups. However, while the more developed countries were expanding resources devoted to this form of safety net, the average share of gross domestic product (GDP) allocated in a sample of fty-three less-developed countries (LDCs) began much lower and fell lower still (see Figure 1). My analysis goes beyond existing studies by providing an original model of the determinants of welfare spending in LDCs. I focus on how globalization can affect rich and poor countries differently and present a model that includes a new measure of labor strength.

Vad ska den intellektuellt hederlige dra för slutsatser av de (motsägelsefulla?) bilder som tecknas av globaliseringens/frihandelns effekter? Nu är det här bara en bloggpost, och ingen akademisk utredning, så ställ inga krav på att det här är särdeles genomtänkt eller smart, men here goes nothing:

• Dysterkvisterna och vänsterpessimisterna får nog kolla sina empiriska data något bättre. Välfärdstaten håller inte på att nedmonteras, och någon nära förestående kris/katastrof är inte i sikte. Däremot är deras ideologiska poänger ok: givet att vi menar att demokratin förutsätter ett socialt medborgarskap, bör vi vara aktsamma på de justeringar som föreslås äga rum i de universella välfärdssystemen.
  
• Frihandelskramarna och globaliseringsälskarna har jättefina poänger: världen blir rikare, allt fler stater blir demokratiska och vi ser en generell aggregerad tillväxt i tredje världen/forna kommuniststater.
• Men vad vet vi egentligen om individnivån inom de mindre utvecklade länderna? Den forskning jag kommit i kontakt med nyligen, och redogjort för ovan, antyder att vi nog inte ska tro att den tillväxt som finns i utvecklingsländerna kommer alla till del, utan snarare att klyftorna där kanske ökar.
  

Nåväl. Bara lite mindre systematiska tankar såhär en fredagsförmiddag då huvudvärken hotar att avliva mig.